den 17 februari
Då var det alltså måndag, men det är verkligen en så otypisk måndag det kan bli.
Jag fick sovmorgon till 11 då klockan ringde, hade antagligen sovit längre annars men en natt med 13 timmar djup sömn satt så himla fint!
Då var det bara att göra mig i ordning och sen drog jag med pappa in till stan och ja, som sagt, det var jag som körde.
Vi åkte till högskolan och lämnade min anmälan, så nu är jag alltså anmäld till högskoleprovet.
Det spelar egentligen absolut ingen roll hur det går den här gången för jag ser det bara som en övning, sen när jag går i 3an ska jag skriva det på riktigt och faktiskt försöka använda det sen när jag ska plugga vidare men då är det bara bra att jag gjort det en gång tidigare, men antagligen kommer jag vara nervös i vilket fall, haha jag är för nervig helt enkelt.
Efter det for vi in till stan och köpte en present och blommor till mamma eftersom hon fyller år i morgon oxh då kommer jag att vara på sjukhuset och pappa på jobb så hon fick bli firad idag i stället, vi passade även på att köpa fastlagsbullar med hem, lite i förskott, det satt ju inte helt fel.
På vägen hem hände det som jag hoppades att aldrig skulle hända mig och framförallt inte när jag fortfarande är ovan med att köra.
Vi hade svängt av och pappa sa åt mig att jag inte behövde växla upp yttligare till femman och jag frågade "kan man ens köra i femman på den här vägen?" det är jävligt mycket svängar på den, den är mitt i skogen och chansen att det skulle komma något djur eller något upp på vägen är ganska stor, typ en älg eller nått? Sen tänkte jag att "amen kommer det upp en älg kommer jag ändå inte kunna stanna, jag skulle bli så jäkla rädd och paniken skulle ta över som den alltid gör, det finns inte en gång jag sett en älg och inte fått en riktigt, riktigt panikångestattack.
och precis då hör jag pappa skrika " CAROLINA, BROMSA FÖR FAN, ÄÄÄÄLG!" och så ser jag älgjäkeln skena ut på vägen precis framför bilen, jag styr mot dens bakdel eftersom jag inte var säker på om jag ens skulle hinna stanna, bromsade in och stannade snyggt på vägen och den sprang in i skogen. Jag fattar inte hur jag kunde ta det så jävla lugnt liksom?
Sen när pappa frågade varför jag gallskrek när jag såg den brast allt, som vanligt och paniken kom menmen, älgen lever, bilen fick inte en skråma och jag fick min jäkla fastlagstisdagsbulle, så jag är nöjd och glad, min älgfobi är jävligt ologisk, orealistisk, barnslig, konstig, okontrollerbar och jobbig, jag känner mig som världens barnsligaste människa som säger att jag får en panikångestattack av älgar liksom? och jag förstår om folk skrattar, skakar på huvudet och suckar över det, jag gör det ju själv, menmen
nu är det middag på g och hela familjen sitter redan och äter så ciaao
